Stadig som berget. Hård som sten. Berg är väl något av det mest statiska i vår natur? Dom står där. År ut och år in. Det växer upp en tall, som sedan dör och faller. Ny mossa, nya stigar. Ett fågelbo. Kanske en bäck som ändrar väg. Men berget. Det står där. Vi har ju läst i geografin om att bergskedjor uppstår genom att kontinentalplattor krockar. Och vi har läst om att berg erroderar, slits av vind och vatten. Men på något sätt har det för mig varit en kunskap som finns, men som jag aldrig trott att jag skulle få uppleva.
Men då hade jag inte klättrat på dem. Jag hör hela tiden historier om klätterleder som blir svårare för att små knoppar av granit ramlar av. Block som lossnar. Och ta tex toppen Svolvaergeita på Lofoten. Förr hade den två toppar som man kunde hoppa mellan. En dag lossnade ett stort block från ena toppen. Hoppet ska väl fortfarande gå att göra, men med betydligt större risk.
Berg är fascinerande. Det stadiga. Som inte var så stadigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar