Jag strävar på för att lära mig att klättra. Idag hade vi stora planer, min klätterkompis M och jag. Vi skulle till Grebo.
Under dagen: ständigt spanande ut genom fönstret. Det regnar. Det regnar inte. Regnar. Regnar inte.
Vi åkte till Grebo. Såg regnmolnen lura på himlen. Riktiga skurar.
Den första kom lagom när vi klev ut genom bilen. En störtskur med hagel och allt. Vi bestämde oss för att gå och titta på berget åtminstone. Riggar ett topprep. Det torkar upp och går skapligt. Klättrar två leder. Och så kommer nummer två. Det fullkomligt vräker ner. När vi ser vattnet forsa längs klippan ger vi upp. Packar ihop. Innan vi är tillbaka till bilen hinner det sluta regna igen. Bara för att börja strax därpå.
Det var inte vår klätterdag idag. Det känns ändå inte hemskt. Huvudet är trött och tackar för kvällens lugna pass. Det gör nog kroppen också. Och i tankarna strävar jag vidare mot mina klättermål. En dag ska jag också bli en riktig klättrare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar