Möter min lagkompis för dagen vid sjutiden nere vid kanoterna. Hon är blond, supertrevlig och ser stark ut. Vi grejjar, jag får en blå Nordic Bet-tröja att ta på mig. Fylla vattenflaskor. Hör surret på parkeringen om att "nu ska det bli orientering av". Blir nojig och nervös. Det är jag som ska sköta navigeringen. Och jag är verkligen ingen stjärna på det.
Ser kartorna. Ritar in vägval. Det säkra före det osäkra. Vet att i de andra damlagen finns duktiga orienterare. Tänker att "vi gör så gott vi kan. och jag får inte bli missnöjd om vi toktappar på orienteringen". Klart nervös i vår lilla växlingsruta när jag hör de andra damlagen prata om orienteringspjucks och undervegetation. Ord som jag inte ens visste existerade.
9:00 Starten går. Vi drar iväg. Kristin är stark. Jag älskar att springa.
9:11:51 Växlar ut på paddling. Kristin i en läckert svart kajak. Jag i en VKV Kåre. Inte det ballaste man kan tänka sig, men vi valde att satsa på stabilitet snarare än fart. Det kostar mycket tid att välta. Efter paddlingen har vi runt 10 minuter till Naturguiden.se som ligger tvåa.
10:34 Växlar ut på snitslad MTB. Vi öser på. Väl medvetna om att detta kanske är vår svagaste sida. Jag är stressad av Ika i Naturguiden.se som kom trea i Kolmårdsbiken på samma bana ett par veckor tidigare. Men vi biter ihop. Blundar. Hjälps åt att dra och att hålla tempot uppe. Jag väntar på att lag ska komma ikapp oss, men det är inte många som kommer. Två mixlag och något herrlag. När jag tittar på tiderna i efterhand ser jag att vi faktiskt varit snabbast av alla damlag på alla fyra etapper på cyklingen! (OK, på första var Naturguiden.se en sekund snabbare. Men det bryr jag mig inte om)
12:02 Växlar ut på lång orientering. Det börjar halvrisigt. Vilket är rätt håll? Jag har jobbigt att ställa om mig till skalan på kartan. Vi springer för långt, får vända. Springer för lång igen. Får vända. Men så kommer vi in i det. Jag har lagt kompasskurserna på säkerhet. Hellre omvägar än att bli fast och irra runt i skogen. Vi möter Naturguiden när vi är på väg till andra kontrollen. Trots att avståndet känns stort är jag nervös hela orienteringen. Går på helspänn. Gör en liten miss och följer en väg några hundra meter för långt, men vi upptäcker (att vi är utanför kartan!) och kan göra om. Det visar sig efteråt att vi har ungefär samma tider som de andra lagen på orienteringen, mellan två kontroller är vi till och med snabbast! Det trodde jag var omöjligt!
13:52 Ut på cykelorientering. Jag börjar bli sliten i benen. Värmen gör sitt till. Kristin är stark på grusvägarna. Jag biter ihop och orienterar på så gott jag kan. Gillar cykelorienterin på vägar. Det har jag gjort mycket. Gillar när det är tungt grus och mjölksyran sprutar. På väg från sista kontrollen in till målet blir jag lite osäker. Det har kommit nya vägar som inte finns på kartan, jag tycker att vädersträcken inte stämmer. Vi vänder, funderar, och beslutar oss. Ser i efterhand att vi tappat 4 minuter på den osäkerheten. Onödigt. Men ändå bättre att vara säker.
14:48 Sista orienterinen. Jag är trött nu. Förbannar att jag två dagar före tävlingen körde mördarpasset men spinning och Sörenstyrka. Förbannar mina svaga ben. Är så trött av värmen att jag har svårt att läsa kartan. Stigarna hoppar runt. Men jag minns en notis som jag läst i Runner's world. Om att förtränga smärtan. Om att kliva ut utanför sin kropp. Så jag bestämmer mig för att inte känna efter, utan lunka på. Orientering. Flying Fox. Överlevnad. Inte förrän vi är på väg från sista kontrollen in till mål förstår jag att vi håller på att vinna! På sista orienteringen hade vi, tro det eller ej, i stort sett de snabbaste tiderna. Inte illa för en icke-orienterare...
15:39 Målgång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar