Löparglädje

Det har varit en full vecka. En full helg. Men vid fyra på eftermiddagen är det äntligen dags. Sätter på mig löparskorna, ger mig ut i vinterlandskapet som bildats av det centimetertjocka snötäcket som just kommit.

Springer på måfå, dit benen bär. Stänger av tankarna. Efter en och en halv timme är jag på elljusspåret i Vidingsjö. Ett härligt, backigt spår. Vinter. Elljus. När jag är inne på andra varvet hör jag en löpare komma närmare mig. När han är bara ett par meter bakom kan jag inte låta bli. Smyghöjer farten. Några backar senare är han ifrånsprungen. Passerar två grabbar. Njuter.

Löparglädje! Jag är lycklig! Det måste vara ett inbyggt stenåldersbeteende, att njuta av att springa ifrån och om andra. För visst måste det vara fler än jag som räknar skalper i elljusspåret?