Borttappat!?!

Hänger på Hangaren. Det betyder klättring. Viljan finns där, i massor. Att tekniken inte är så finslipad kan jag köpa (det vore ju inte så kul om det gick bra att klättra direkt. Kul att ha utvecklingspotential :)) Men var tusan är musklerna? Har tappat bort orken i armarna! Någon som hittat den och kan tala om var jag ska leta?

Hänger med Spanjoren. Han galopperar upp för väggarna. Jag kämpar. Sliter. Svettas. Och till slut vill inte armarna hålla var i greppen längre. Det jobbigaste med klättringen är just det: att jag tar slut. Är inte riktigt van vid det. Och personerna omkring mig bara fortsätter och fortsätter.

Ofta i träning sitter tröttheten i huvudet. Det gör ont, men det gör att fortsätta bara man vill. I klättring verkar inte det funka (jag ska återkomma om jag ångrar mig när jag har blivit bättre).

Till kvällsmackan läser jag Rolf Wirheds "Anatomi..." Här är två godbitar:

1) Vid uppvärmning och allsidig belastning av en led före aktivitet ökar mängden ledväska. Detta ger ett tillfälligt förhöjt skydd mot överbelastning.

2) Antalet kapillärer ökar till såväl muskler som ben, om de utsätts för regelbunden belastning (träning). Detta anses vara förklaringen till att vältränade personer ofta har snabbare läkningsförlopp än otränade.

Jag läser vidare och väntar med spänning på teorier om stretching. Men jag vet redan nu att jag skulle behöva bli lite smidigare för att kunna ta mig upp för klätterväggar och berg.

Cykelfunderingar

Första cykelturen sedan växelörat reparerades och växelvajrarna blev bytta. Tillsammans med Cyklisten kasade jag runt i dryga två timmar på stenhårda och isiga grusvägar och funderade.

1) Varför tappar mitt bakhjul greppet så lätt när jag ställer mig upp? Jag försöker flytta bak tyngdpunkten men tycker då att cykelställningen blir så onaturlig att jag bara förlorar kraft istället. Efter konsultation med Cyklisten kommer jag fram till att jag måste bli bättre på att ha jämt tryck på pedalerna (= rundtramp) och att det kanske är bättre att växla ner någon växel. Och dessutom träna på att stå upp i branta backar.

2) Hur ser det perfekta rundtrampet ut? Tipsen jag får är att tänka lite "skrapa av skiten under en sko". Foten nästan parallell med marken i bottenläget, kanske tårna lite neråt. Och så förstås dra bakåt. I översta läget på pedalvarvet pekar tån igen något neråt. Ett sätt att träna är att cykla på relativt låga växlar och hög kadens och öva på att sitta stilla med kroppen. Helt stilla. Det gör inte jag idag.

3) Går det åt lika mycket energi att springa fem km som att gå fem km?. Anta att i både gång och löpning är kroppens tyngdpunkt på en konstant höjd (Vi guppar inte upp och ner). Den energi som går åt är då den energi som går åt för att accelerera och sedan bromsa foten i varje steg. I gång är accelerationen mindre och steget utförs med relativt rakt ben. I löpning börjar vi med att lyfta underbenet (= utför arbete), å andra sidan har vi igen det arbetet i att det blir lättare att pendla fram benet (tröghetsmomentet blir lägre eftersom det är en kortare "pendel"). Lägg dessutom till att man kan utnyttja den "naturliga" pendelrörelsen (tänk pendel på en klocka, den svingar ju fram och tillbaka) i både gång och löpning. Jag dammar av mina fysikböcker och ringer till min pappa som gillar att prata om fysik. Tillsammans resonerar vi oss fram till att energiåtgången för att förflytta sig en viss sträcka beror av både hastighet och gångart. Att gå i "normal takt" (alltså hurtigare än "spatsera") och att lätt löpning borde ge ungefär samma arbete per sträcka. Om man sedan börjar öka hastigheterna ökar energiförbrukningen per sträcka, eftersom man för att öka hastigheten från det naturliga rörelsemönstret och tvingar fram kroppen. Detta är bara gissningar, och jag tänker utöka studien med pulsmätare (även om jag är något tveksam till pulsmätarens noggrannhet i beräkningen av kalorier). Som vanligt när jag börjar fundera på en fråga dyker det upp tio nya istället för svar på den första:
* Hur mycket arbete tjänar man på att böja benet i löpsteget?
* Har en elit-gångare samma effektutveckling som en elit-löpare (på samma sträcka), dvs förbränner gångaren mer energi på ett mil-lopp?
* Hur ser det perfekta löpsteget ut, rent biomekaniskt?
* Har någon gjort en schysst modell så att kan simulera det här?
* ...

Undermedvetet?

Ibland kan man undra om det undermedvetna försöker säga en något. Som i morse när jag kom ut till cykeln för att åka till jobbet. Och upptäckte att jag hade löparskorna i handen (och inte alls jobb-väskan).

Idag börjar fjärde veckan löpvila. Har börjat gå promenader, och snart kan jag kanske börja cykla ute igen. Längtade obeskrivligt när jag cyklade till jobbet i morse och hörde fräsandet av regnvatten mot asfalten.

Märkte även i morse att en tröja jag har satt lite tightare än vanligt över axlar och överarmar.... jag inbillar mig att det är för att den måste ha krympt i tvätten. Har läst på i Bompa (boken om styrketräning): Styrketräning har sex faser (de två sista kommer det mer om senare, de har jag ännu inte hunnit till).
1. Anatomial Adaption. Syfte: att stärka muskler, senor och ligament, och förbereda dem för kommande träning. ca 15-20 repetitioner, förhållandevis lätt belastning.
2. Hyper...(någonting.. har tyvärr glömt Bompas term). Syfte: öka tvärsnittet på musklerna. Samma idé som bodybuilders använder. ca 12 repetitioner, högre belastning.
3. Max-styrka. Syfte: Höja maxstyrkan för att minska effekten av oönskade reflexer (det finns reflexer som när musklerna utnyttjas max säger åt dem att slappna av för att minska risken för skador) under arbete. ca 1 repetition i varje set. TUNGT!
4. Conversion. Syfte: att omvandla muskelstyrkan man tränat upp till styrka av den typen man behöver i arbetet. Olika typer av övergång beroende på vilken typ av muskelkraft man kommer att använda. För uthållighet kan det röra sig om gren-lika övningar med upp till 400(!) repititioner.

Är man teori-nörd så är man... mer kommer!