Förmiddagen bjöd på ett långpass. Etthundratjugo minuter underbar löpning på grusvägar, stigar och landsvägar. Meditativt, skönt. Behöver jag säga något mer?
på eftermiddagens schema stod etthundratjugo minuter spinning. Ett mycket skönt gäng som hittat ner i spinningsalen (tur att det inte var strålande solsken idag...). Passet var helt purfärskt och bestod av:
* Uppvärmning
* Block 1: Tema Backar. 6-4-3 minuter ökande backe med 2 minuter raksträcka med 30-30 drag mellan.
* Block 2: Tema Tempo- 4-3-3-2 minuter tempokörning med 3 minuter backe mellan-
* Block 3: Tema Lång Backe. 14 minuter backe.
* Block 4: Tema Sitta-Stå. Olika varianter av sitta-stå intervaller. Det som är bra med sitta-stå är att man kan köra stentufft när man sitter utan att ratta motstånd.
* Block 5: Tema Intervaller. 3x2 minuter med 60 s vila. Och så 4 minuter med korta ryck. Vilken adrenalinkick!
Dagens överraskning måste ändå ha varit att jag orkade med hela spinningpasset. Nu är det inte längre världens piggaste person som skriver dessa rader...
söndag 5 april 2009
lördag 4 april 2009
sol, blåhimmel, sorbet, och telissvängar.
Under fjällresan för ett par veckor sedan gjorde jag en insikt. Mina telemarkssvängar satt inte där de skulle. Bot och bättring, här behövdes teknikträning.
Sagt och gjort. 06:00 i morse stod jag på torget i Södertälje med mina telemarksskidor stadigt under armen. Och väntade på bussen till Romme Alpin. Tre timmar senare klev jag ut på en geggig parkering. Stekande sol, klarblå himmel. Redan uppåt 6-7 grader varmt.
Noggrant förberedd hade jag spanat in tipsen och övningarna på www.telemarktips.com. Övade och åkte i fina pister och med överraskande lite folk. Hittade en annan telemarksåkare efter några timmar, och fick inspiration och sällskap. Till lunch dök två vänner från Stockholm upp. Ännu mer inspiration och sällskap!
Backarna i Romme var bra. Hårda på morgonen, men fylldes snart av underbar sorbet-snö. Såg vid någon lift att det var 26 grader varmt vid liften. Runt 8-10 på berget.
19:30 var jag tillbaka i Södertälje igen. En härlig skiddag, med trötta, trötta ben. Lycklig! Men nog kändes det lite underligt att knalla hem på gågatan i skalbyxor och med skidor under armen, medan de jag mötte gick i tunntröja och dinglade med systemet-kassar.
fredag 3 april 2009
Nu får det vara slut!
Insikt 1: Stockholm marathon närmar sig med stormsteg.
Insikt 2: Scania-milen närmar sig om möjligt ännu snabbare (28:e maj).
Insikt 3: Jag har skaplig uthållighet i min löpning.
Insikt 4: Jag har ingen som helst snabbhet i benen (eller i magen heller för den delen).
Sprang efter jobbet idag. Hade tänkt mig "distans 12 km, varav 8 km i högre tempo". Sprang iväg. Som vanligt tung i början, men allt lättare allt eftersom.
Efter tre km hör jag ett flåsande bakom mig. Skit. Jag ville ju bara springa i min egen värld. Inte ha någon annan att tänka på. Flåsandet stannar på ett konstant avstånd. Kommer en aning närmare på rakorna och försvinner lite i backarna. Jag bestämmer mig för att verkligen hålla mitt tempo. Inte gasa på som jag brukar. Kämpar mot instinkten att vända mig om.
Men till slut ger jag upp. Saktar ner tempot en smula, kan inte min förföljare bara springa om mig, så jag får vara i fred? Det är en av mina kollegor som har förföljt mig. Nu kommer han äntligen ikapp. Vi har sällskap några km, sedan säger min mage som strulat hela dagen) ifrån. Jag tar en helig stund i granskogen, och min jobbarkompis försvinner.
Några km senare är jag ikapp honom igen (och känner en smula av en seger. Jag orkar i alla fall springa hyffsat fort ganska länge. Han orkar springa fortare än jag. Men kanske inte så länge?). vi har sällskap sista biten, springer och småpratar lite.
Och jag inser. Nu får det vara slut på mysspringandet. jJag vill ju helst inte bli ikappsprungen på det där viset igen. Nu är det dags för nästa fas: att springa så att det gör ont. På riktigt. Att bli snabb. Från och med nu ska jag i min träningsdagbok öka användandet av ord som snabbdistans, intervall, backintervall, fartlek och tempoökning. Så det så.
Insikt 2: Scania-milen närmar sig om möjligt ännu snabbare (28:e maj).
Insikt 3: Jag har skaplig uthållighet i min löpning.
Insikt 4: Jag har ingen som helst snabbhet i benen (eller i magen heller för den delen).
Sprang efter jobbet idag. Hade tänkt mig "distans 12 km, varav 8 km i högre tempo". Sprang iväg. Som vanligt tung i början, men allt lättare allt eftersom.
Efter tre km hör jag ett flåsande bakom mig. Skit. Jag ville ju bara springa i min egen värld. Inte ha någon annan att tänka på. Flåsandet stannar på ett konstant avstånd. Kommer en aning närmare på rakorna och försvinner lite i backarna. Jag bestämmer mig för att verkligen hålla mitt tempo. Inte gasa på som jag brukar. Kämpar mot instinkten att vända mig om.
Men till slut ger jag upp. Saktar ner tempot en smula, kan inte min förföljare bara springa om mig, så jag får vara i fred? Det är en av mina kollegor som har förföljt mig. Nu kommer han äntligen ikapp. Vi har sällskap några km, sedan säger min mage som strulat hela dagen) ifrån. Jag tar en helig stund i granskogen, och min jobbarkompis försvinner.
Några km senare är jag ikapp honom igen (och känner en smula av en seger. Jag orkar i alla fall springa hyffsat fort ganska länge. Han orkar springa fortare än jag. Men kanske inte så länge?). vi har sällskap sista biten, springer och småpratar lite.
Och jag inser. Nu får det vara slut på mysspringandet. jJag vill ju helst inte bli ikappsprungen på det där viset igen. Nu är det dags för nästa fas: att springa så att det gör ont. På riktigt. Att bli snabb. Från och med nu ska jag i min träningsdagbok öka användandet av ord som snabbdistans, intervall, backintervall, fartlek och tempoökning. Så det så.
Etthundratjugo minuter
I en källare. Med fototapeter med snöiga berg. Och trettio spinningcyklar. Det är mitt uppdrag på söndag.
Input till uppgiften.
1. Det ska vara en förberedelse för utomhuscykling.
2. Det ska gå att dela upp i två delar, så att man kan cykla en eller två timmar.
3. Det ska vara jobbigt.
4. Men man ska orka med.
5. Det ska vara bra och givande träning.
6. Framförallt: det ska vara roligt.
Såhär tänker jag.
1. Vi delar in tiden i block, delmål. Då kan man fokusera på ett block i taget. Känna att man kommer närmare målet. Två timmar. Då blir åtta block + uppvärmning + nedvarvning lagom.
2. Fokus är att hålla en ganska jämn-hög belastning under två timmar, men med några pulstoppar för att göra det roligare.
3. Varje block har sitt mål. Under ett "distansliknande" träningspass som detta så tror jag inte att det viktigaste är att köra specifika övningar (tex styrka eller intervall), utan att sätta ihop ett program som är tillräckligt stimulerande för att hålla puslen måttligt hög i 120 minuter.
4. Tänkbara block:
(a) lagtempo - att man hjälps åt att dra i lag om 2-3 personer.
(b) stege: 5-4-3-2-1 minuter med samma belastning. 60 sekunder vila mellan varje block.
(c) ökande backe
(d) ökande motvind
(e) tempo
(f) "lång" intervall (120s - 60s vila)
(g) "kort" intervall (60s - 60s vila)
(h) ultrakort intervall (15s - 15s vila + setvila 1 min)
(i) backe med ryck
...
Musiken.
1) Ska vara glad.
2) Eller arg
3) Eller kanske meditativ?
4) Blandad ny och gammal
5) Och kommer garanterat att innhålla endel överraskningar!
Input till uppgiften.
1. Det ska vara en förberedelse för utomhuscykling.
2. Det ska gå att dela upp i två delar, så att man kan cykla en eller två timmar.
3. Det ska vara jobbigt.
4. Men man ska orka med.
5. Det ska vara bra och givande träning.
6. Framförallt: det ska vara roligt.
Såhär tänker jag.
1. Vi delar in tiden i block, delmål. Då kan man fokusera på ett block i taget. Känna att man kommer närmare målet. Två timmar. Då blir åtta block + uppvärmning + nedvarvning lagom.
2. Fokus är att hålla en ganska jämn-hög belastning under två timmar, men med några pulstoppar för att göra det roligare.
3. Varje block har sitt mål. Under ett "distansliknande" träningspass som detta så tror jag inte att det viktigaste är att köra specifika övningar (tex styrka eller intervall), utan att sätta ihop ett program som är tillräckligt stimulerande för att hålla puslen måttligt hög i 120 minuter.
4. Tänkbara block:
(a) lagtempo - att man hjälps åt att dra i lag om 2-3 personer.
(b) stege: 5-4-3-2-1 minuter med samma belastning. 60 sekunder vila mellan varje block.
(c) ökande backe
(d) ökande motvind
(e) tempo
(f) "lång" intervall (120s - 60s vila)
(g) "kort" intervall (60s - 60s vila)
(h) ultrakort intervall (15s - 15s vila + setvila 1 min)
(i) backe med ryck
...
Musiken.
1) Ska vara glad.
2) Eller arg
3) Eller kanske meditativ?
4) Blandad ny och gammal
5) Och kommer garanterat att innhålla endel överraskningar!
torsdag 2 april 2009
Yoghurt och müsli
Det finns saker jag gör men önskar att jag inte gjorde. En av dem är att jag alldeles för ofta äter yoghurt och müsli till kvällsmat.
Jag tränar duktigt. Jag kan allt (eller, ja, ganska mycket) om näringslära och kost. Jag vet att allsidigt och proteiner och ekologiskt och fiberrikt är bra. Jag vet att A och O för lyckade tränings och tävlingsresultat är bra mat och god vila. Jag bestämmer mig för att "nu får det bli ändring".
Och ändå sitter jag där med min yoghurt och mina flingor.
Jag tränar duktigt. Jag kan allt (eller, ja, ganska mycket) om näringslära och kost. Jag vet att allsidigt och proteiner och ekologiskt och fiberrikt är bra. Jag vet att A och O för lyckade tränings och tävlingsresultat är bra mat och god vila. Jag bestämmer mig för att "nu får det bli ändring".
Och ändå sitter jag där med min yoghurt och mina flingor.
Att lära från LC - grundkurs och överkurs
Jag har en LC - Life Coach. Jag använder begreppet för att jag hörde det i en film. En överklasskvinna som snäste av en efterhängsen polis: "Jag har inte tid. Jag har möte med min LC" Egentligen vet jag inte vad en LC är eller gör. Men jag träffar min ibland, och pratar om livet, måsten, krav, glädje och sorg. Så ger hon mig läxor. Övningar att göra och tänka på.
Min LC är en mycket klok kvinna. Hon bär glasögon med svarta plastbågar, har två par olika tofflor som hon matchar till kläderna. Och ser rakt igenom mig.
Ibland tänker jag att det är ett tecken i tiden med LC. Förr pratade vi med våra släktingar och vänner istället. Och då skäms jag. Andra gånger tänker jag att "nä, det jag och LC pratar om, det pratar man inte om med någon man är vän med. Och vill fortsätta vara vän med". Då skäms jag inte, utan är så tacksam.
Min senaste läxa har två delar: Grundkursen är att varje kväll skriva ner summera dagen: gjort, känt och varit. Överkursen är att sedan skriva ner hur jag vill vara nästa dag. Att förprogrammera mig. LC tittar på mig. "och för dig, Anna, så kommer grundkursen att vara mycket tuffare än överkursen". Jag vet att hon har rätt. För min hjärna verkar hellre vilja arbeta i futurum än i presens eller imperfekt.
Min LC är en mycket klok kvinna. Hon bär glasögon med svarta plastbågar, har två par olika tofflor som hon matchar till kläderna. Och ser rakt igenom mig.
Ibland tänker jag att det är ett tecken i tiden med LC. Förr pratade vi med våra släktingar och vänner istället. Och då skäms jag. Andra gånger tänker jag att "nä, det jag och LC pratar om, det pratar man inte om med någon man är vän med. Och vill fortsätta vara vän med". Då skäms jag inte, utan är så tacksam.
Min senaste läxa har två delar: Grundkursen är att varje kväll skriva ner summera dagen: gjort, känt och varit. Överkursen är att sedan skriva ner hur jag vill vara nästa dag. Att förprogrammera mig. LC tittar på mig. "och för dig, Anna, så kommer grundkursen att vara mycket tuffare än överkursen". Jag vet att hon har rätt. För min hjärna verkar hellre vilja arbeta i futurum än i presens eller imperfekt.
onsdag 1 april 2009
sekundtankar
Vissa dagar strömmar tankarna genom huvudet, utan att riktigt fästa. Jag tänker att tankarna ska bli stora, jag ska bestämma mig. Göra något åt saken. Ändra.
Men det blir bara flyktiga tankar. Flikar av tankar som skulle kunna bli stora. Men ingenting stannar mer än några få sekunder.
* Ibland träffar man människor man inte sett på länge, inte pratat med. Just för att den ena eller båda känner att det helt enkelt inte har funnits något behov. Man är less på varandras beteende, men inte riktigt ovänner. Så möts man. Och frågar "hur är läget?". Krystat samtal om ingenting ända tills någons telefon ringer. Jag hade ett sådant sammanträffande idag. Jag tror att vi båda andades ut av telefonsignalen, och förnöjsamt kunde fortsätta våra liv.
* Förnöjsam, förresten. Länge sedan jag använde det ordet. Vad är det? Nöjd. Och dessutom glad? Vad gör dig förnöjsam? Jag blir förnöjsam av mina vänner. Och av att skriva.
* Närvaro I. Populärt kallat "mindfulness". Många är de bloggare och tyckare som irriterar sig på ord som mindfulness och självkänsla. Ibland håller jag med och bestämmer mig för att inte orka med klichéerna. Men ändå: närvaro är stort. Och inte alls så dumt. Även om det ibland har fått lite konstiga namn.
* Närvaro II. Springer i vårvädret, tänker att jag ska tänka på mina drömmar, mål och framtidsplaner. Jag ska b e s t ä m m a mig. Ha! Det sket sig. Med solen i ögonen och näsan full av lerdoft kunde jag inte annat än njuta av stunden. Besluten väntar fortfarande.
* Ibland träffar man människor som man skulle vilja träffa oftare. Idag träffade jag min vän super-Anna. Med ständigt glittrande ögon, kraft i kroppen och nyduschat hår. Det smittar. Och jag vill bli smittad mer! För super-Anna punkterar alla problem med sitt: "hur svårt kan det va?"
Men det blir bara flyktiga tankar. Flikar av tankar som skulle kunna bli stora. Men ingenting stannar mer än några få sekunder.
* Ibland träffar man människor man inte sett på länge, inte pratat med. Just för att den ena eller båda känner att det helt enkelt inte har funnits något behov. Man är less på varandras beteende, men inte riktigt ovänner. Så möts man. Och frågar "hur är läget?". Krystat samtal om ingenting ända tills någons telefon ringer. Jag hade ett sådant sammanträffande idag. Jag tror att vi båda andades ut av telefonsignalen, och förnöjsamt kunde fortsätta våra liv.
* Förnöjsam, förresten. Länge sedan jag använde det ordet. Vad är det? Nöjd. Och dessutom glad? Vad gör dig förnöjsam? Jag blir förnöjsam av mina vänner. Och av att skriva.
* Närvaro I. Populärt kallat "mindfulness". Många är de bloggare och tyckare som irriterar sig på ord som mindfulness och självkänsla. Ibland håller jag med och bestämmer mig för att inte orka med klichéerna. Men ändå: närvaro är stort. Och inte alls så dumt. Även om det ibland har fått lite konstiga namn.
* Närvaro II. Springer i vårvädret, tänker att jag ska tänka på mina drömmar, mål och framtidsplaner. Jag ska b e s t ä m m a mig. Ha! Det sket sig. Med solen i ögonen och näsan full av lerdoft kunde jag inte annat än njuta av stunden. Besluten väntar fortfarande.
* Ibland träffar man människor som man skulle vilja träffa oftare. Idag träffade jag min vän super-Anna. Med ständigt glittrande ögon, kraft i kroppen och nyduschat hår. Det smittar. Och jag vill bli smittad mer! För super-Anna punkterar alla problem med sitt: "hur svårt kan det va?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)