Höstpaddling

05:30 är tidige. Det är tidigt alla dager, men extra tidigt en lördag. Men solen skiner och luften är klar när jag cyklar mot kanotklubben ute på Djurgården. Och när jag är framme har jag hunnit vakna till. L är i full färd att planera dagens tur: Sickla, Järla, Älta, runt Tyresö. Att det är många långa lyft och det faktum att vår karta bara täcker halva turen verkar inte bekymra henne ett dugg. Jag skrattar och hänger med.

Vi ger oss av. Paddlandet går lätt och vi hinner lösa många världsproblem. Första lyftet. Andra lyftet mitt i en MTB-tävling. Paddla, paddla. Tredje lyftet: vänta på grön gubbe vid övergångsstället i Nacka. Mysig paddling i ett litet vattendrag som avslutas med kajaklimbo under en björk. Ner i Söderbysjön. Den är helt övervuxen av näckrosor. Vi plöjer oss fram och får sällskap av ett simmande rådjur. Här nånstans börjar jag fundera över det smarta i att åka med L. på en kajaktur utan att själv kolla upp förutsättningarna.Det blir bättre i kanalen ner mot Ältasjön. Vi kliver ur kajakerna och påbörjar lyftet mot Flaten. Det är långt. Det är myggigt. Jag tittar på klockan. Jag tittar på kartan (som täcker ungefär hälften av turen och som nu börjar likna papier-maché). Och jag säger med viss tvekan i rösten till Linda: vi byter plan. Så vi bär kajakerna tillbaka till Ältasjön, paddlar tillbaka till näckrosorna i Söderbysjön, tar oss förbi limbobjörken och tillbaka till Järlasjön. Där tar vi österut, och paddlar förbi Saltsjö-Duvnäs, innan vi tar Skurusundet tillbaka hemåt.

Det börjar regna. Och blåsa. Sista biten över fjärden vid fjäderholmarna brallar det på rätt duktigt. Dålig sikt. Och plötsligt är det båtar överallt: HiQ-trimaranen blåser förbi på ett skrov, en kappsegling är i full fart, finlandsbåten Cinderella ska in till hamnen. Några mindre trimaraner susar fram. Vaxholmsbåtar, segelbåtar, motorbåtar. Minst sagt spännande.

När vi väl kommit i land tar vi en kopp te i bastun (som var påslagen) och försöker tina upp och torka. Sex timmars underbart äventyr!

1.41.03 i mitt mentala rum

Det var ingen hemlighet att jag var löp-otränad när jag ställde mig på startlinjen till stockholm Halvmarathon igår. Men det var ändå med ökande glädje jag snörde på mig mina skor och nålade fast nummerlappen. Gick på dass minst trettio gånger sista kvarten innan starten. Och pang! Jag är i väg.

Det går lätt att springa, benen känns pigga. Men magen kniper. Jag fokuserar på att andas. Minns sommarens mentala träning med Unestål och Al Huang. Och bestämmer mig för att testa. Flyttar mina tankar till mitt "mentala rum". Det är en behaglig plats, en klippa vid havet. Det är solnedgång. Och molnen formar bokstäverna L U G N. Magknipen lugnar ner sig. Jag passerar första 5 km på 23:02. Åtminstone 2 minuter snabbar än jag någonsin vågat hoppas på.

Blir lite orolig: så här fort orkar jag inte springa. Tränger undan tankarna och minns vad Al Huang skriver i boken "Thinking Body, Dancing Mind": genom att vara avslappnad i idrotten blir du starkare. Tillbaka till mitt mentala rum. Och fokuserar bara på att vara avslappnad, rinna med. Nästa 5 km går på 23:53. Det känns bra.

Springer på och njuter. 5 km till. På 24:08.

Och så vid 15,5 kommer klubban i magen. Jag kan inte andas längre. Minskar tempot något. Och tar fram övningen som jag lärt av Al Huang. Säger "stopp" till magen. Tänker att den är varm och ljus. Jag har övat på det här innan, på tunnelbanan och i bilen. Och det funkar. Efter två km kan jag öka igen. Rusar fram på Söder. Säger "stopp" till stumma ben. Visualiserar fjädrar under fötterna. Och vid passeringen 20 km har de senaste 5 km tagit 25:03.

Då inser jag plötsligt att jag har mitt pers inom räckhåll! Kan jag bara springa sista 1098 meterna på under fem minuter så... jag ökar. Det får bära eller brista. Det bär! Jag kommer i mål på 1.41.03. 34 sekunder snabbare än jag sprungit en halvmara på någonsin.

Fysiskt otränad, men mentalt tränad. Tänk bara vad bra det kan bli med lite löpträning också!

Stockholm Halvmarathon

Det var någon som kom på att det var en bra idé att anmäla sig till Stockholm Halvmarathon den 11:e september. Det måste ha varit jag, även om jag inte förstår hur jag tänkte.

Formen lyser med sin frånvaro. Jag har klättrat, cyklat och paddlat för mycket på sista tiden. Men det ska bli kul, även om det kommer att gå allt annat än snabbt idag. Benen är som stockar, löparskorna känns ovana.

Men faktiskt, jag ser fram emot att stå där på startlinjen med nummerlapp på bröstet. Lämna den här världen ett tag och bara springa. I sakta mak runt i stan. Grabba en mugg vatten på vätskekontrollen, njuta av människorna. För första gången i mitt liv ska jag springa ett lopp helt utan krav på mig själv, annat än att göra allt jag kan för att ta mig i mål.

tidigt möte

Klockan ringer 05:40. Tio minuter senare är jag utanför dörren i löparskor och tights. Morgonjogg. Luften är klar och krispig. Men det går trögt att springa. Har sprungit lite för lite på sista tiden, kroppen känns ovan. Springer. Tänker.

En halvtimme senare möter jag en brevbärare på väg till jobbet. Det är den första människa jag ser. Han säger "vad duktig du är". Jag ler. Och tänker: ja, vad duktig jag är.

Schyssta bullar

Jag kan inte riktigt få Styrkepröven ur huvudet. Och medan jag tänker på hur det skulle kännas att cykla 54 mil bakar jag bullar:

50 g jäst
75 g smör eller 1 dl kesella
4 dl mjölk (37 grader C)
1 tsk salt
4 dl grovt rivna morötter
6 dl rågsikt
2 dl grahamsmjöl
5 dl vetemjöl special (gärna fullkorn)
1 dl linfrön

Rör ut jästen i mjölken och rör så att jästen löser sig. Blanda resten av ingredienserna till en smidig deg och knåda ca 10 minuter. Jäs under bakduk i 30 minuter. Baka ut till ca 16 bullar och jäs ytterligare 30 minuter.

Grädda ca 10-12 minuter (tills brödet nått temperaturen 96 grader C). Ät och njut!

En utmanande tanke

Möter min kollega Norrmannen i korridoren. Jag berättar att jag tänkte cykla till och från jobbet onsdag och torsdag. Hoppas på att få sällskap. Tål att tänkas på, säger han och ler.

Och så svarar han med en utmanande tanke: Styrkepröven 2011. Det är en 540 km lång cykeltävling. Och att klara av det på under 18 timmar. Tål att tänkas på, säger jag och ler.

På näthinnan

Jag njuter fortfarande av känslan från helgens besök i Nissedal och Årjäng. En så brutalt annorlunda värld än den här hemma.

Jag är lycklig och på väg uppför. Via Lara löpande. Bra som bra sex.

Glada mogna norska män som vet hur man firar att man nått toppen - med en öl förstås.