1.41.03 i mitt mentala rum

Det var ingen hemlighet att jag var löp-otränad när jag ställde mig på startlinjen till stockholm Halvmarathon igår. Men det var ändå med ökande glädje jag snörde på mig mina skor och nålade fast nummerlappen. Gick på dass minst trettio gånger sista kvarten innan starten. Och pang! Jag är i väg.

Det går lätt att springa, benen känns pigga. Men magen kniper. Jag fokuserar på att andas. Minns sommarens mentala träning med Unestål och Al Huang. Och bestämmer mig för att testa. Flyttar mina tankar till mitt "mentala rum". Det är en behaglig plats, en klippa vid havet. Det är solnedgång. Och molnen formar bokstäverna L U G N. Magknipen lugnar ner sig. Jag passerar första 5 km på 23:02. Åtminstone 2 minuter snabbar än jag någonsin vågat hoppas på.

Blir lite orolig: så här fort orkar jag inte springa. Tränger undan tankarna och minns vad Al Huang skriver i boken "Thinking Body, Dancing Mind": genom att vara avslappnad i idrotten blir du starkare. Tillbaka till mitt mentala rum. Och fokuserar bara på att vara avslappnad, rinna med. Nästa 5 km går på 23:53. Det känns bra.

Springer på och njuter. 5 km till. På 24:08.

Och så vid 15,5 kommer klubban i magen. Jag kan inte andas längre. Minskar tempot något. Och tar fram övningen som jag lärt av Al Huang. Säger "stopp" till magen. Tänker att den är varm och ljus. Jag har övat på det här innan, på tunnelbanan och i bilen. Och det funkar. Efter två km kan jag öka igen. Rusar fram på Söder. Säger "stopp" till stumma ben. Visualiserar fjädrar under fötterna. Och vid passeringen 20 km har de senaste 5 km tagit 25:03.

Då inser jag plötsligt att jag har mitt pers inom räckhåll! Kan jag bara springa sista 1098 meterna på under fem minuter så... jag ökar. Det får bära eller brista. Det bär! Jag kommer i mål på 1.41.03. 34 sekunder snabbare än jag sprungit en halvmara på någonsin.

Fysiskt otränad, men mentalt tränad. Tänk bara vad bra det kan bli med lite löpträning också!