Det var någon som kom på att det var en bra idé att anmäla sig till Stockholm Halvmarathon den 11:e september. Det måste ha varit jag, även om jag inte förstår hur jag tänkte.
Formen lyser med sin frånvaro. Jag har klättrat, cyklat och paddlat för mycket på sista tiden. Men det ska bli kul, även om det kommer att gå allt annat än snabbt idag. Benen är som stockar, löparskorna känns ovana.
Men faktiskt, jag ser fram emot att stå där på startlinjen med nummerlapp på bröstet. Lämna den här världen ett tag och bara springa. I sakta mak runt i stan. Grabba en mugg vatten på vätskekontrollen, njuta av människorna. För första gången i mitt liv ska jag springa ett lopp helt utan krav på mig själv, annat än att göra allt jag kan för att ta mig i mål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar