Jag är sned.

Efter att ha kommit tillbaka från Finland kröp det i benen efter utmaning. Och utmattning. I onsdags hade jag mitt första coreball-pass. Riktigt kul, men samtidigt svårt. Coreball ska gå lååångsamt och vara lite stämningsfullt (många instruktörer kör med levande ljus och "yoga-musik"). Det är lite svårt för mig. Jag vill ha det lite tufft och svettigt när jag tränar. Därför blev det nog ett lite annat pass. Lite mer stämningsfull rock och pop-musik. Och hard-core övningar :) Jag tror att det gick bra, och deltagarna verkade positiva.

Efter coreballen gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra: jag gick på step! Medan jag vimsade omkring som en yr höna runt brädan tänkte jag på min vän J. Han brukar gå på step, och hänger säkert med på alla stegen (även de nya) och ser spänstig och hurtig ut. Jag gjorde inte det. Men det var jättekul som omväxling mot löpningen :)

Hann även med lite cykling, inklusive några styrke-intervaller (6-5-4-3-2-1). Det är helt galet hur mycket man kan få upp pulsen med hög belastning och låg kadens!

I torsdag kändes benen som stockar. Hade ett coreball pass igen, och fick sedan massage på benen. Karolina hittade några riktigt spända partier på utsidan av höger lår. Ont, ont, ont. När hon sedan gick över till vänster tänkte jag att nu är det över, vänstersidan är ju mindre spänd. Icke då!! Det var värre på vänstersidan. Inte bra. Det betyder förmodligen att jag belastar kroppen snett. Senare på kvällen blev det en timmes löpning, och då tyckte jag till och med att jag kunde känna snedheten. Kanske bara inbillning, men ändå...

I dag blev det tempolöpning på löpband (känns inte helt "multisportigt" att springa inomhus på löpband, men det fick bli så av tidsskäl), och sedan squash med Thomas. Sedan in i bilen för att fara upp till Södertälje.

Laddar för spinningkonvent på kth-hallen i morgon. Ska bli grymt skoj!!! Ser fram emot tre pass med fett med ös!