Intervaller, människor och vila

Igår var det intervall-träning med löpklubben Akele. Hur kul (och jobbigt) som helst. På schemat stod spänstträning + 10x200 + 5x400 i den nybyggda inomhushallen. Några av löparna är riktigt riktigt duktiga, och det är suveränt bra sparring! Tog det dock lite lugnare idag än förra gången (som var någon vecka före Mallis), eftersom det passet gav mig sanslöst ont i vaderna (ovant underlag, nya skor och högt tempo. Jag kunde inte gå nerför trappor på flera dagar efter det. Trodde inte att en timmes träning kunde ge sådan värk...). Igår gick det bättre. Känner av vaderna idag, men inte så brutalt. Lite ont i vänster höft, men jag gissar att det är kopplat till doseringen i kurvorna på banan, och att vi joggade en hel del på det sneda underlaget.

Lyckligare efteråt! Och sugen på att känna mig som en *riktig* löpare igen! Har anmält mig till träningshelgen i Boxholm om två veckor för att få fart på löpningen igen.

Det är kul att umgås med likasinnade. Tänkte på det på Mallis, härligt att vara omgiven av cyklister. Jag blir som lite mer cyklist själv då (förutom att jag nog aldrig kommer att bli så pryltokig som många cyklister verkar vara. Jag vet ju knappt ens vad jag har för märke på cykeln... den är vit...) Samma sak när man tränar med de trevliga löparna - jag blir lite mer löpare då.

Men idag är det välförtjänt vila. Inspirerad av Mathias Fredriksson: "den som lyckas bäst är inte bara den som tränar bäst, utan den som är bäst på att vila. Den som är tråkigast på träningslägren". Fast jag tänkte ägna dagen åt att jobba... och ikväll ska jag gå kurs i "Silverlera". Men det är en annan historia.