De senaste fem dagarna har jag lyckats klämma in sju pass som instruktör. Idag fick jag hoppa in och köra coreball med seniorerna och sedan spinning med Malmen (försvaret) på morgonen.
Seniorerna och bollen var en annorlunda och rolig upplevelse. Först fick jag gå runt i gymmet och samla ihop alla som skulle vara med (skolfröken...!) Sen var det dags för lite skitsnack. När vi till slut hade fått fatt på bollar allihop krävdes en liten portion list för att locka deltagarna att sätta igång. Passet rullade på med ovanligt mycket skratt och en skön stämning!
Framåt kvällen blev det en runda på mtb:n med Cyklisten. En fantastisk kväll, det kändes som att vi lever på undantag nu (20 grader varmt, klarblå himmel, alla fantastiska dofter, korna i hagarna och på vägarna(!)). Idag var stenarna definitivt mindre än tidigare! Ok, de är ännu inte lika små för mig som för Cyklisten, men de har i alla fall krympt.
Det är den subjektiva storleken jag pratar om. För det är så att stenar har både en subjektiv och en objektiv storlek. Den objektiva går att mäta med måttband, medan den subjektiva varierar mellan personer och mellan dagar. (Det här med Krökta Rum och fyra dimensioner är ingenting i jämförelse med den Subjektiva Geometrin!)
Dessvärre kändes det som att min cykel skulle ge med sig idag. Det visade sig vara hjullagren bak som var lösa. Som tur är är Cyklisten inte bara cyklist utan även bevandrad i meckarkonsten, så jag kom hem med goda tips om hur jag ska kunna åtgärda problemet (men det verkar som att jag måste mecka själv...).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Shit vad roligt det låter när stenarna blir mindre. Känner igen känslan, men märkte tyvärr i somras att stenarna kan växa också om man inte håller dem i strama tyglar.
Brukar i vanliga fall såhär års, vara väldigt nöjd över att jag sysslar med inomhusaktiviteter. Regnet som öser ned och leriga och frusna fotbollsspelare gör att det känns än bättre att gå in. I år har jag inte sett mycket av det och så till råga på allt en blogg som talar om för mig hur roligt jag hade kunnat ha i skogen istället. Ja, det är din blogg jag talar om. Nåja, jag får se det som ett sätt att leva ut mina utomhuslustar genom någon annan, istället för att vara avundsjuk. Dessutom har jag ju kul när jag springer och jagar bollar inne i min varma och ombonade hall.
Eller så får du ta paus någon gång från den trista lysrörsbelysningen och svettdoftande omklädningsrum och hänga på et u skogen :)
Hur gör du för att krympa stenarna? Jag som är landsvägscyklist får stora skälvan när jag kommer ut på skogsstigarna med min cross. Stenarna är stora som flyttblock och leran är bråddjup och gömmer stora monster. Några riktiga MTB-turer finns inte ens i fantasin ännu. Jag kan cykla, jag är inte rädd... eller har du något bättre knep?
Cykla efter någon som är snäll, tålmodig och bättre än du. Sedan är det bara att hänga på. det ska gå lagom mycket fortare än man vågar. Och det är bra att ha någon framför sig som visar att det faktiskt går (och till och med ser ganska lätt ut)
En snäll vettvilling har jag redan i familjen. Har inte förstått att utnyttja honom bara...
Då är det dags!
Skicka en kommentar