stenskräck

Igår var jag ute och cyklade MTB tillsammans med Cyklisten. Lika kul som förra veckan! Lagom lätta stigar, lite grusvägar, lite asfalt. Även om jag skäms lite för min klantighet och ringrostighet på första stigen. Ibland känner jag mig "bakom", inte så alert när jag ska ut i skogen. Då bara går det inte. Känslan är som ett stort paket rädsla tillsammans med ett par ben som överkokta spagetti.

Sedan gick det lite bättre, och jag hittade modet någonstans.

Vi for över stigar med lite småstenar, mitt största problem var att så fort jag körde lite snabbare så skakade det så mycket att jag inte såg stenarna och stigen framför mig. Jag frågade Cyklisten hur han hanterade det problemet. Han cyklar ju ändå mycket snabbar än jag så det borde vara värre för honom.
"Va??? Det har jag nog aldrig märkt. Kanske spänner jag inte överkroppen så mycket..."

Aha! Nästa gång tänkte jag verkligen på det. Och visst! Plötsligt gick det mycket bättre att urskilja stenarna. Man lär så länge man lever :)

Håller tummarna för att jag inte var för långsam, så jag får följa med ut igen!

Till sist: Glad att jag inte såg ormen vi körde förbi igår (vet att det inte passar med min image i övrigt - jag är en tuff tjej - men jag är livrädd för ormar). Och idag är det premiär för mitt 75-min cykel-pass. Ser fram emot det!