Jag läser med stort intresse i den kompetenta boken "Aerob och anareob träning" av Lars Michalsik och Jens Bangsbo (M&B). Eller ja, jag har ju svårt att avgöra om den är kompetent och det som står i den är sant och riktigt. Men det mesta är förtroendeingivande förklarat. Bland alla fakta är här några reflektioner.
1) Mjölksyratröskel. Ett vanligt test för träningsupplägg är att mäta mjölksyratröskeln, dvs den pulsnivå när musklerna bildar precis lika mycket mjölksyra som blodet klarar av att forsla bort. M&B menar dock att mjölksyratröskeln är ett alltför osäkert mått. Dels beror mjölksyraproduktionen på vilken typ av fysisk aktivitet som används i testet (intensitet, varaktighet), och dels så mäter man mjölksyrahalten i blodet och inte i musklerna (vilket ju är det man är intresserad av). Däremot så föreslår M&B att mjölksyratest kan användas för att mäta träningens effekt, om samma test upprepas före och efter en träningsperiod.
2) Trötthet. Man har tidigare trott att trötthet vid kortvarigt arbete berott på hög mjölksyrakoncentration. Dock har senare undersökningar visat att så inte är fallet. I ett test genomförde samma försökspersoner två omgångar intensivt arbete med en viloperiod emellan. När testpersonerna var utmattade mättes mjölksyrahalt och pH-värde, och dessa skilde sig markant åt i de båda fallen.
Istället tror man nu att det kan vara koncentrationen kaliumjoner runt musklerna som leder till trötthet. Musklerna utsöndrar kaliumjoner, och vid hårt arbete så räcker inte kroppens mekanismer (sk kaliumpumpar) för att kontrollera koncentrationen. Kaliumjonerna hämmar nervimpulserna till musklerna. Detta gör att musklerna inte längre kan användas - vi blir utmattade.
3) Trötthet II. Vid långvarit arbete tror man att det är
glykogeninnehållet i musklerna som sjunker som orsakar trötthet. Vid arbete på 1-2 timmar (ca 70-80% av max) är det storleken på glykogendepåerna i musklerna som begränsar arbetstiden. Vid längre arbete (och lägre belastning) är det snarare tömning av leverns glykogeninnehåll som leder till utmattning. Därför förespråkar M&B en något mer kolhydratrik kost för aerobt tränande personer.
Man noterar även att en aerobt tränad person dels har större glykogendepåer än en otränad, och dels större fettförbränning vid samma arbetsbelastning. Därför är en aerobt tränad person uthålligare.
4) Kvinnor. Jag läser om olika fysikaliska mätetal som är viktiga för idrottare. Utan att förklara mina påståenden om vad som är eftersträvansvärt (läs själva i boken!) noterar jag följande:
- Man ska ha låg vilopuls. Och kvinnor har generellt högre vilopuls än män.
- Man ska ha stort andningsdjup (liter luft per andetag). Och kvinnor har generellt mindre andningsdjup än män.
- Man ska ha liten andel kroppsfett. Och kvinnor har generellt dubbelt så stor andel kroppsfett som män.
Och så fortsätter det genom hela boken. Sensmoral? Jag behöver inte gråta blod för att jag är långsammare och svagare än killarna jag tränar med. Det räcker med vanliga tårar.
Doft av plast, sjö och unket trä.
Startklar.
Härlig paddling på Roxen.
Paus på bryggan med ben som krampar.
