Vilken revansch!

Idag hade jag packat core-väskan med en stor portion självförtroende. På väg in i salen koncentrerar jag mig på att slänga bort all nervositet. Inte ens det faktum att headsetet är trasigt får mig ur balans. Nu ska här köras core! Och det ska vi göra i takt till musiken!

Det gick ganska bra. Jag har kommit på knepet: man ska räkna till åtta. Hela tiden. Utom ibland. Jag hann till och med titta upp, komma ihåg att le och peppa lite. Medan jag räknade till åtta.

Efter passets slut kunde jag äntligen andas igen! Och nu när jag sitter hemma i fåtöljen så tänker jag på hur jag lyckades gå in i en roll. Lyckades att fulltständigt koncentrera mig på där och då.

Minns att jag upptäckte hur starkt det är med total koncentration när jag höll på att ta CE-körkort. Man skulle backa med lastbil och släp genom en labyrint av koner som stod så tätt att det hade varit svårt ens med personbil. En tidig morgon bestämmer jag mig (kanske kan det ha berott på att min körlärare sa något i stil med att "det här klarar du aldrig"). Fulltsändig koncentration. Det är svårt och krävande. Men det är en tillfredsställelse när man lyckas!

Och på nästa core-pass kommer det inte behövas längre. Nu kommer det bara bli bättre och bättre! Och lättare och lättare!