söndag 15 februari 2009

Årets första.

I lördags var det dags: multisportpremiär 2009. Försäsong. Osäsong. Skidsäsong. Mängdträningssäsong. Men inte direkt multisportsäsong. Fast nu stod SWAR där på schemat.

Fredag kväll. Däckar på soffan hemma hos min vän i Solna. En smygande halsont, en totalt utmattad kropp. Sover halvdåligt och vaknar flera gånger i timmen av att vänstra vaden krampar.

Lördag morgon. Äter frukost och noterar att det är -8.6 grader ute.


Dags att åka till Granskog vid Kallhäll. Den stora utmaningen verkar vara att komma av motorvägen på rätt ställe. Framme. Packar upp grejjerna. Testar dkridskoutrustningen: jag ska få låna klapp-skridskor av Peters flickvän. Stoppar i ena foten. Sitter som gjuten. Det blir strålande.

kl 10:00. Starten går. Prolog: 800 meter löpning. Upp på ett berg och ner igen. på väg upp känns mina ben som riktiga stockar. Undrar för mig själv hur detta ska sluta. Har sprungit 400 meter och kan knappt röra mig.

kl 10:06. Ut på första slingan. Börjar med cykel 11.4 km fågelväg*. Gör några mindre navigationsmissar, men inget brutalt. Efter en halvtimme har vattnet i flaskan blivit en isklump. Fötterna också.

kl 11:06 ut på skridskor. Själva bytet var mer som ett skämt. Där sitter jag på en brygga och undrar över hur tusan jag ska få på mig skridskorna. Slutar med att Peter faller på knä och fixar och jag känner mig som en femåring som inte har lärt sig knyta skorna. Åker bakom Peter (vilken grej med klappskridskor! Plötsligt kan man ta ut skären mycket mer!). På väg tillbaka faller Peter, men jag har åkt och visualiserat hur jag ska göra vid en eventuell vurpa, så jag lyckas styra undan i sista mikrosekunden.

kl 11:45 Upp på cykeln igen. Fullt ös. Fötterna är varma igen efter skridskoåkning. Vi växlar ut samtidigt med två herrlag, och med ett mixlag (lag Åke Rutför) i hasorna. Det ger lite extra energi till cyklingen.

kl 12:33 Skridskor igen. Färre människor på isen här. Inga större missöden, och nu har jag lärt mig att få både på och av skridskorna. Vi har dragit ifrån Åke Rutför, och avståndet börjar kännas betryggande.

kl 12:56 Cykel igen. Några navigeringsmissar igen. Det är isigt på vägarna och stigarna, det känns verkligen som att cykla på en rodelbana. Efter sista cykelkontrollen drar jag på en praktvurpa på en av grusvägarna. Min enda tanke: fort upp på cykeln innan jag hinner känna. Vänstra höften är bortdomnad. På den sitter nummerlappen, men säkerhetsnålar som har gått upp. Försiktigt pillar jag lite på nålarna för att förvissa mig om att de inte sitter inborrade i mitt ben. Det är ingen fara. Huvudvärken pga av vätskebrist börjar bli påtaglig nu.

kl 13:37 Växling till löpning vid Granskog. Jag sliter av mig två av tröjorna, sveper en mugg varm saft, och så är vi på gång igen. Framför oss ligger 14.5* km orientering. Vi luffsar på i maklig takt. Lag City Wolfs ligger långt före. Lag Åke Rutför långt efter. Inga missar nu, så ska inget kunna hända. Peters vader är stumma. Mina ben börjar äntligen kännas lite lättare. Dom gillar att springa.

kl 15:31 går vi i mål efter en ganska odramatisk löpning i vintersolen.

Sammanfattning:
1) Tusan vad kul!
2) Vi kom i mål - tredje gången gillt! (Peter och jag har försökt tävla ihop två gånger tidigare, men då har det slutat med antingen rejält stukad fot eller med hjärnskakning. Nu fixade vi det med bara ett blåmärke på höften)
3) När är nästa tävling?

*Alla sträckor är angivna i fågelväg.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis Rosa Kanoten och Peter utan Björnen!

"Nu fixade vi det med bara ett blåmärke på höften"? Innebär det att Peter klarade skridskovurpan utan skavanker.

Hoppas hur som helst att ni fortsätter på det inslagna spåret, d.v.s. tar er i mål, det andra alternativet är så tråkigt. Kommer följa er fortsättning med spänning!

rosaKanoten sa...

Peter är som en katt med nio liv. Han klarar sig alltid.

alexandra margareta charlotta olofsson sa...

Åh vad roligt det låter! Har sätt eran kanot ute på någon multisporttävling. Den är ascool!