Löparkoma

Söndag = långpass löpning. Idag gick det ovanligt lätt att springa. Tiden rusade förbi. I skogen var det mycket blött, särskilt uppifrån, vatten som droppade från träden. Därför blev det löpning på snöiga asfaltsvägar istället. Som gjort för löparkoma. Bara att mala på. Tankarna ger sig iväg på egna strövtåg.

Idag:
* Mitt nya intresse. Förstås. Många virriga tankar om klättring, minnen från klipporna jag varit på. Funderingar på teknik. (Nä, jag är verkligen ingen expert. Men jag har väldigt svårt att inte gå in för saker jag gör. Det är som att de upptar hela medvetandet, och halva det undermedvetna också.)

* SWAR. Inte heller det någon högoddsare i min hjärna. Tävlingen är nästa helg. Grymt sugen, men tankarna irrar sig iväg kring skoval, taktik, däcksval på cykeln, mental övning på att byta till skridskor. Och inte minst mental förberedelse för en tuff match.

* Pannkakor med sylt och grädde. Till slut kommer alltid tankarna till pannkakor. Då vet jag att nu är det tomt. Nu kommer det inte fler tankar. Men först hade jag tänkt länge på en god vän som berättade om en meditationskurs hon varit med på. Det hade varit tio dagar med meditation. På åttonde dagen berättade hon att hon upplevt tomhet. Jag är grymt imponerad av hennes styrka att orka med en sådan övning. En imponerande förmåga. Att ta sig an uppgiften. Och jag är helt övertygade om att hennes "tomhet" var av en helt annan sort än min pannkaks-tomhet. Men ibland får pannkakorna räcka.