Från flygplatsen i Palma

Skrev det här för nästan en vecka sen nu, men pga datorstrul har jag inte publicerat det tidigare. Så här kommer några tankar från hemresan från Camp Mallorca.

Jag sitter på flygplatsen i Palma och skriver det här. Klockan är 17:27 den 27 april, och mitt flyg hem går om en timme. Jag är inne på min andra huvudvärkstablett. Flygplatser och flygresor ger mig alltid migrän.

Jag både vill och inte vill åka hem. Jag vill åka hem för jag vill ta tag i alla nya idéer jag fått på Camp Mallorca. Jag vill komma igång med träningen för att bli en triathlet. Simma, springa, cykla. Ta tid, lägga upp träningsschema.

Jag vill inte åka hem eftersom det har varit så bra. Alla fantastiska människor jag träffat här nere. Det känns som jag ”gick upp på en kulle och kom ner från ett berg”. Jag har vuxit, mina drömmar och insikter har vuxit.

I förmiddags sprang jag på stranden. Coachen hade sagt åt mig att ta ett lugnt pass så jag inte bröt ner imunförsvaret för mycket inför flygningen hem. Jag pulsade långsamt genom den lösa sanden, nöjt av en klarblå himmel och bergen i horisonten. Kände hur kroppen började komma ner i viloläge efter två veckors intensiv träning. Började fundera över alla fina människor jag haft sällskap av under tiden.

Coach Micke med sin förmåga att få mig att kämpa lite till i bassängen, som ger mig aha-upplevelse efter aha-upplevelse. Och som fått mig att älska tidiga morgonar i badmössa och simglasögon.

Karma-Jona som kommer som en solstråle, och som alltid sätter huvudet på spiken. Melon-Karin som har suttit bredvid mig i sängen med datorn i knäet på kvällarna och analyserat och filosoferat över dagen som varit. Cykel-Mange, Robban och Peter som inspirerar genom att hard core cykla. Triathlet-Ricke med leendet som smittar skoningslöst. Och Per som alltid har energi över till ett garv och ett Brick-pass. Pia och Börje som fixar och trixar. Lotta som gjorde mig uppmärksam på mina lata lilltår och beordrade mig att sova med öronproppar mellan tårna.

Och så alla gäster och deltagare på Camp Mallorca. Gourmet-triathleterna. SCT-gänget. Och alla ni andra. Ni har inte bara förgyllt två av mina veckor i april 2011. Ni har knuffat mig framåt, mot nya mål.