I lördags satt jag i nittio grader mot en vägg i dryga tre minuter. Det är cirka 12 minuter efter Evy Palm och Ingmar Stenmark i mästarnas mästare. Jag skyller på att det var tävling när jag gjorde det, och man skulle sitta i tre minuter för att sedan snabbt springa vidare. Annars hade jag säkert klarat en hel minut till...
Idag har jag haft en lugn dag och varligt men bestämt berättat för mina ben att nu är det minsann dags att de återhämtar sig.
Och i morgon kommer jag att hoppa upp på cykeln kl 06:00 för att trampa till jobbet.
För livet är fullt av de där små, bra sakerna.
2 kommentarer:
Det momentet i mm är underbart kul att se. Fascinerande att se när låren skakar så brutalt, och den enorma vinnarskalle de måste ha för att sitta kvar när låren hoppar så, vilken mjölksyra!!
/sylla
Ja, Evy och Stenis var grymma där. Jag bugar mig djupt!
Skicka en kommentar