Med strålande solsken och 4 minusgrader var dagens upplägg givet: löpträning på lunchen. På schemat stod snabbdistans. Passen jag älskar. Och hatar.
Uppvärmning några km. Sedan springa så snabbt jag orkar i 25 minuter. Och så försöka ta mig hem igen.Såhär brukar jag uppleva ett snabbdistanspass.
Uppvärmning. Det känns segt. Kanske lite ont i stressfrakturen? Borde kanske ta det lugnt idag istället?
Snabbdistans. Första minuterna är tunga i bröstet. Minut 3 till 12. Ah! Stark! Älskar det här! Minut 12-17. Jag dör. Snart dör jag. Magen är helt ut och in. Minut 17-22. Vart tog dom vägen? Minut 22-slut. Sista växeln. Jag tror jag dör. Igen.
Nedvarvning. Sällan som jag har så ont i magen och samtidigt känner mig så lycklig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tur att du är hindu och tror på reinkarnation. Inte många som avverkar sina liv i så rask takt :P
Skicka en kommentar