En ny smak på modet.

Idag går jag mest och myser, och minns gårdagen härliga lopp. Tittar på foton som min vän tog under loppet. Jag hade en hel liten supporterklubb med mig. De for runt hela Lidingö och hejade och fotade. De dök upp i buskarna när det kändes motigt. Ett stort tack till er! Stödet vid sidan av banan och efter målgång är så värdefullt.

Lidingö Ultra var mycket väl arrangerat. Vid varje energidepå fanns massor att välja på: vatten, sportdryck, äpplen, bananer, russin, apelsin, gröt, müsli, cola, ... Synd bara att jag inte kunde njuta av alla godsaker.

Behöver ta tag i det här energiproblemet, och lära mig vad som går ner när belastningen är hög. Banan verkar fungera, bara jag får ner den. Inte alltid så lätt att tugga på något "fast" när kroppen är pressad.

På näst sista kontrollen fick jag av misstag fatt på en mugg cola. Jag insåg inte mitt misstag förrän jag kommit några meter från bordet och att vända för att hämta något annat fanns inte på min världskarta. Ja, ja, bara att dricka. Tänkte att koffeinet kanske är bra på slutet. Jag tycker verkligen inte att cola är gott. I vanliga fall. Men just igår så smakade det faktiskt inte helt hemskt. Och trots att jag säkert drack hela två klunkar så fick jag inte ont i magen av det. Betydligt bättre resultat än med sportdrycken som serverades. Kanske är cola det nya svarta?

Och nästa år kommer jag igen. Lite starkare. Lite snabbare. Och kanske under 4:20?