Karaktär

Ok. Det är lika bra att erkänna. Jag har dålig karaktär.

Hade planerat att köra gårdagens träningspass på lunchen . 8 km löpning i lugnt tempo. Snö, minusgrader och motvind. Lite ont i hälen av mina vardagsskor. Bara det passet, och ingen kvällsträning. Jag kom iväg, och det blev en underbar tur i mina nya löpardojjor (att omklädningsrummet på jobbet var nyrenoverat och superfräscht gjorde ju inte saken sämre).

Sen kommer det. Jag skulle ju inte träna mer. Men så ringer en kompis och föreslår hemma-core (= core hemma på vardagsrumsgolvet, brukar bli supertufft!). Och han behöver inte ens tjata. Några timmar senare kravlar jag omkring där på golvet med svettpärlor i pannan och ömma magmuskler. Det var det där med att kunna säga nej. Karaktärssvag.