Lyckas rycka mig loss ur förundran över vad som kan vänta på mig där nere. Trött. In genom dörren. Det är lite av en prestation att cykla i uppförsbacken från gymmet, med tre pass i kroppen (shit pommes frites! Jag testade Bodycombat för första gången i dag. Man måset lära känna fienden :)) och med närmare 7 kg mat (ja, jag har räknat efter) i väskan. Men märk väl att den största delen av prestationen består i att stå ut med att bli omcyklad.
Några kommentarer om dagens pass: cykeln gick bra. Jag älskar verkligen cykelpassen! Coren var ett stort skämt. Jag vet inte riktigt var min hjärna tagit vägen? Fastnat nere i cykelsalen? Inte ett rätt. Men, som vi brukar säga i familjen: "det är bara att springa fort och se glad ut"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar