Igår blev jag kall och blöt två gånger. Efter att ha torkat upp efter morgonsimning så var det dags för midsommardags-cykling. Utan radio i öronen. För att träna på det mentala. För med radio är det lätt: när det går motigt är det bara att luta sig tillbaka och lyssna lite. Kanske tempot sjunker en smula, men det är i alla fall trevligt.
Idag skulle jag alltså cykla från någon mil norr om Norrköping till Linköping, men ganska kraftig vind rätt i nosen. Och stora, tunga, mörka moln på himlen. Första milen använde jag till att berätta för mig själv hur bra det är med motvind - medvind är bara för mesar. Andra milen förklarade jag för mig själv att regnjackan inte behövdes - det skulle bli för varmt. Sedan fick jag ge upp och sätta på den. Tredje milen försökte jag att inte känna mina kalla ben. Fjärde milen handlade om att det är bra med kalla fötter, för då känns de ju inte och man slipper ett problem. Sedan hade jag hunnit igenom alla konflikter med mig själv, och kunde verkligen njuta de två sista milen.
Ett rikt inre kanske, men jag hade inte tråkigt en enda stund. Och idag cyklar jag tillbaka igen - med vinden i ryggen.
5 kommentarer:
Cyklade du ToR eller enkel resa?
Ena hållet på lördagen, tillbaka igen på söndagen.
Och det var mindre blött på vägen hem. Motvind och spöregn är mer fostrande än medvind och lite regn.
Jag måste säga att du inspirerar, träningsmässigt och även livsfilosofimässigt :). Plus att jag älskar din cykeltröja! Var tusan har du köpt den!?
tack Jeanette! det värmer att höra. Tröjan är dessvärre från hålan Saratoga Springs i delstaten New York. Lokala cykelbutikens egen design - rosa, gul, orange - jag gillar :)
Skicka en kommentar