Ändå behöver jag tala mig själv till rätta på vägen hem: simma idag, inte i morgon. Till slut snörar jag på mig löparskorna. Om jag kanske inte skulle bli insläppt på simhallen, eller om jag inte skulle hitta några klubbkompisar, eller om jag skulle ha läst fel på dag, eller.... så har jag ju i alla fall fått springa.
Men allt går bra, och så står jag där på bassängkanten bland människor som ser förvillande lika ut i badbyxor och badmössor. Nu ska det väljas bana. Hur tusan ska jag veta hur fort jag simmar? Väljer en ganska långsam, hoppar i och börjar med dagens pass. Det är lite kaos och vilda västern på banan, men jag gillar läget och simmar på.
Runt omkring mig simmar snabbare simmare. Dom flyter förbi till synes utan ansträngning. Kära coach, jag är tacksam för att det inte längre känns som jag håller på att drunkna. Men måste det behöva gå så vansinnigt långsamt. Blir trött i armar. Det blir allt tommare i bassängen, men jag sliter på för att få ihop alla metrar.
Idag har jag varit utanför min komfortzon. Jag är dålig på att simma, jag har ingen koll på vett och etikett i simbassängen, och så kanske jag tycker att det känns lite ovant att bada så nära andra människor. Men nu har jag bestämt mig för att ta tag i det, jag ska banne mig utvidga min komfortzon. Och jag ska åtminstone bli hyffsad på att simma.
Det sista jag säger till en man i badbyxor med gula dödskallar på är "Vi ses på onsdag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar