Nu med PT!

Torsdag kväll:
Jag har fått en personlig tränare, en PT! Det är min underbara kollega på gymmet som har gått utbildning och behövde någon att träna på. Så nu ska hon hjälpa mig att få ordning på min träning. Det kommer att bli en utmaning. Mitt träningsliv är minst sagt yvigt.

För att det ska bli någonting vettigt behöver hon veta vilka tävlingar jag siktar på, och hur jag tränar idag.

Jag sätter mig ner och listar tävlingar på önskelistan. Här kommer första överraskningen: så många tävlingar! Jag skulle kunna tävla flera gånger varje helg hela säsongen...

Börjar prioritera. Jag brinner starkast för löpningen, så överst i prioriteringen kommer Stockholm Maraton, tillsammans med ett par långlopp löpning till. Bland loppen finns också Växjö Maraton, som blir en fin säsongsavslutning. Så har vi långloppen på MTB, och multisporttävlingarna. Får till en hyfsat rimlig plan. Inte ett enda landsvägslopp på cykel finns med. Några multisporttävlingar strukna.

Så var det dags att skriva ner dagens träning. Här kommer överraskning två! Min träning verkar inte alls stämma med mina tävlingsmål. Löpning är prio ett på tävling, MTB-cykling prio två. Och vad ägnar jag min träning åt, då?

Visst, lite löpning blir det: ett långpass varje vecka, ett kvalitetspass, och ett eller två ”rensa-hjärnan-pass” med löpardojjorna på. Men resten av träningen: ett flertal spinningpass, core, styrketräning för överkroppen, squash och bodycombat verkar inte riktigt passa?

Sista steget: Vad behöver jag bli bättre på? Svaret är ganska självklart. Snabbhet och "snabbstyrka". Mer explosiv i cyklingen och snabbare i benen på löpningen. Sedan, mina vänner, kommer jag att bli snabb som en vessla i benen och på cykeln :) Förresten, någon som sett en vessla cykla???

Men ikväll är det lugnt på träningsfronten. Lutar mig tillbaka, och tittar på ”Världens starkaste man” på Eurosport. De gör benböj med 350 kg på stången. Jag ligger i lä, men tänker att de där gossarna springer inte så himla fort.

Fredag morgon:
Cyklar till jobbet. När svetten rinner längs ryggen, när väskan väger lika mycket som tre banankartonger, och när glasögonen immar igen. Då är det ett bra läge att öva på att inte falla för "tokstress"