Jag åker för att träna, byter om i omklädningsrummet längst bort. Gillar när det är lite lugnt. Och så är det fräschast i duscharna där. Det finns en annan dam i omklädningsrummet när jag kommer dit. Hon är pensionär, säkert närmare åttio, har vitt hår och jag har sett henne förut. Varje torsdagmorgon hela våren har hon suttit på bänken, omklädd och klar vid fem i åtta. Jag tror gympan börjar kvart över.
Hennes bröst hänger ner på magen och jag funderar lite på hur det känns. Men missförstå mig inte. Jag gillar den här tanten, även om hon låter lite butter. Vi börjar prata.
Tanten (med buttert tonfall): det är kallt i bastun.
Anna tittar på tanten.
Tanten (ännu buttrare): fast det bryr väl inte du dig om. Du gör annat som du blir varm av.
Anna: jo... jag tycker det är lite varmt i bastun.
Tystnad.
Tanten (fortfarande butter): det var förskräckligt vad det regnade i morse.
Anna: jo... men nu är det fint (skrattar lite).
Tanten: det kommer säkert regna igen i morgon bitti.
Anna: nä, det hoppas jag inte (skrattar).
Tanten (låter fortfarande butter): jo, det kommer det göra. Ska du gå på gympan?
Anna: nä, jag ska springa i spåret (skrattar).
Tanten (butter): det är lerigt där. Fast det är klart, det klarar du. Du är ju inte gjord av socker.
Och äntligen ler Tanten lite. Och jag ler tillbaka. Går ut och springer i spåret i solen. Och känner hur härligt det är att inte vara gjord av socker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar