Hemma vid köksbordet igen. Njuter en liten smula av kaffet som jag kan göra precis som jag vill ha det, och av tystnaden. Och lite skönt är det att jag lugnt kan luta mig tillbaka och dricka mitt kaffe och låta tankarna fara iväg, behöver inte utnyttja tiden för att gå på varje gata eller prova varje café. De ligger kvar och jag kommer kunna gå på dem i morgon också. Nu ligger ju NYC också kvar. Men det är lite längre dit.
Jag hör till släktet av bokälskare. Brukar gå in i bokhandlar och bibliotek och ta böcker lite på måfå, väljer på omslaget och titeln och kanske på recensionerna på baksidan, snarare än att sätta mig in vad de handlar om. Så, förra veckan, klev jag in på Barnes & Nobles på Broadway och köpte bland annat en bok om triathlon-simning. "Fearless swimming for triathletes" av Ingrid Loos Miller.
Det visar sig att Fearless swimming innehåller kloka råd och tips. Hur man startar i stora fält, om andningsteknik och simteknik, om våtdräkter. Och om hur man hanterar hajar under en simtur.
Plötsligt dyker en dikt jag hörde när jag var yngre upp i huvudet. Den hette "hajen" (och är skriven av Stefan Demeert på 70-talet, jag hittade den på en vinylskiva som heter "sidensammettrasalump" som jag hittade i mina föräldrars skivsamling och glatt spelade om och om igen. Den ha hade ju så fint omslag.) Två av raderna lyder något i stil med
"... här kan man vara trygg
här simmar ej lömskare djur än mygg"
Ja, tänker jag samtidigt som mitt morgonkaffe tar slut, man kan aldrig vara nog förberedd. Och så hoppar jag upp på cykeln och trampar ner för ett simpass i Mälaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar