Nystartspirr.

För mig är hösten nystart. Mer än någon annan tid på året sprudlar den tidiga hösten av energi, upptäckarglädje, löften. Uppstart. Återstart. Reset. Och nya krafter.

Därför vill jag lägga fram följande motion: Byt ut nyårslöften mot nyhöstlöften.

Argument: Det är nu det händer!

Det är på hösten det börjar. Det är som att jag åter igen är tio år och ska börja skolan efter sommarlovet. Nytt bänkpapper, noggrant utvalt. Nya och nyvässade pennor som skramlar i det nya pennfodralet. Återse gamla vänner (vad starka och solbrända och långa de har blivit!) Möta nya vänner. Nya utmaningar som väntar. Ny fröken. Nya böcker.

Jag går andäktigt omkring i bokhandeln på sensommaren. Känner pirret i magen. Drivet. Engagemanget, lusten, nyfikenheten som bubblar i kroppen.

Sitter på ett café i stan en förmiddag. Tänker. Njuter av att vara stadsmänniska för en stund. Linköping må vara en liten stad. Men ibland finns ändå lite stadskänsla här. Mannen som på morgonen går till jobbet i kostym och med en take-away-kaffe. En blankpolerad vit Vespa. Några som förmiddagsfikar på café trots att det är vardag. Två kvinnor äter hallonpaj. En annan kvinna har beslutsångest för vilken sorts te hon ska välja. Hon funderar och funderar. En man i svarta mjukisbyxor och blöt bak kommer in. Han säger högt och på bred östgötska:
”Jag lånar toaletten dö”
Cafébiträdet (eller som det heter står på hennes tröja: Baristan): ”Ja”
Mannen: ”Jag ä kissnödi förståru”

Jag sitter kvar och tittar ut på sensommarregnet som vräker ner. Samlar kraft. Skapar planer och målbilder i mitt rutiga lilla anteckningsblock.