Idag har jag haft ett möte med min LC igen. Min Life Coach. Min LC som är en mycket klok kvinna med mörka glasögonbågar och intellektuell blick. Idag pratade vi om balans mellan "Uppe" och "Nere".
Att vara för mycket uppe betyder att man är bra på att planera och strukturera. Handla ingredienser och göra planer. Men sedan blir det inget gjort.
Att vara för mycket nere betyder att man springer utan att planera. Bara gör. Börjar baka kakan och upptäcker när man står med fingrarna i kaksmeten att man visst inte hade ägg hemma.
Själv upplever jag att jag är både uppe och nere. Men det saknas synkronisering. Jag planerar och strukturerar. Och sedan springer jag i 120 åt något annat håll i alla fall. Och upptäcker att äggen saknades. Trots min noggranna planering. Jag känner hur hjärnan där uppe är i sitt planerings-esse. Och hur benen där nere springer så fort de kan. Men jag kommer ändå ingenstans. Och min kropp mitt emellan slits åt olika håll.
Min LC tittar på mig med sin kloka blick. Det är lite som att hon nästan ger upp en liten stund.
"Anna. Ditt problem är att prioritera."
Jag skäms. Kommentaren är en fullträff. Jag vill stoppa huvudet i sanden. Jag vill glömma allt. För jag bara kan inte prioritera mellan allt roligt.
tisdag 18 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så klockrent - jag känner igen mig till 100%! Säg till om du kommer på någon revolutionerande lösning på prioriteringsproblemet...
Skicka en kommentar