Jag kan inte hålla mig borta, bara måste kommentera. VM. Efter tre dagar. Några reflektioner.
* Världsmästerskap. Alla länder i världen. De allra bästa. Sverige är ett pluttland. Ok, ganska stort till ytan, men verkligen ett pluttland när man börjar räkna huvuden. Alltså borde sannolikheten att det föds bra sjukampare här vara ganska liten. Ändå är det två svenskor bland de 26 bästa. I världen.
* Erika Johansson sitter i tv-soffan och kallar kulstötarna för pösmunkar och häver ur sig att de knappt kan klassas som idrottare. Jag kan inte låta bli: hiva iväg kulan, själv då! Eller så kan man tänka såhär (en teori framtagen i ett helt vanligt fikarum på ett svenskt universitet): i kulstötning är det en sak som är långt viktigare än allt annat - muskelkraften. Att snabbt kunna accelerera (ringen är inte stor), och att översätta kraften till kulan. Kroppsvikten är av mindre betydelse. Alltså: för att bli en bra kulstötare gäller det att bygga muskler. Utan några bivillkor att man ska vara snygg eller lätt (till skillnad från de flesta andra idrotter där man är tvungen att släpa runt på sin egen vikt. Där är muskelkraft/vikt-förhållandet viktigt). För att bygga muskler tränar man. Och tillför energi. Hellre för mycket än för lite energi, för att musklerna ska kunna utvecklas så snabbt som möjligt.
* Isenbajeva. Jag sitter i bilen. Hör Dominguez vinna 3000 meter hinder. Samtidigt som Isenbajeva river ut sig. Hårstråna reser sig på armarna. Jag nästan dajmar i brallan. Och bara en halvtimme senare rusar Bekele över mållinjen på 10000 m. Han är ändå grymast!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar