sju timmar och femtisju mintuer i Karlskoga

Tävlingen Kristinehamn Adventure Race gick av stapeln idag. I Lunedet utanför Karlskoga. Och på startlinjen stod jag och Anna för att representera laget "Acron Limit". (Jag har försökt berätta för Acron-Olle som bestämt lagnamnet att vi borde heta "Acron - no Limit". Men han verkar inte förstå poängen. Han mumlar något om kanot-modellen Limit som han har designat så att den precis ska uppfylla reglerna. Men det där är en annan historia.)

Startlinjen, ja. 10:00 smäller startskottet. Jag och Anna rusar iväg. Eller i alla fall springer iväg. första sträckan är nio (9) km trailrunning. Snitslad löpning på mer eller mindre breda stigar, och med mer eller mindre gegga och gyttja (men oftast mer). Det går ok, men efter ett tag hamnar vi i ett led där det går lite långsamt. Stigen är smal och terrängen brötig, så det är svårt att komma om.

Sträcka två njuder på mtb-orientering. 25 km fågelväg. Kan vi kanske ha cyklat 35? Det rullar på skapligt. Kommer emot mitt kartställ mellan första och andra kontrollen. Det smäller till. Och förvandlas till ett kartställ i ungefär vykorts-storlek. Inte bra.

Tredje sträckan är orientering. Tre km fågelvägen. Jag tappar lite fokus på orienteringen ett tag. Men annars går det ok.

Växlar ut på fjärde sträckans paddling. Vi paddlar en Acron Martre, en kanadensare. Första hälften av paddlingen är tung. Riktigt tung, men sidvind som för att jag (som sitter bak och styr) får paddla i stort sett bara på ena sidan. Jag har ont i armarna. Jag förbannar min klantighet att köra ett styrketräningspass igår morse. Mot slutet börjar världen bli oskarp. I med energi. Men det tar emot. Mår illa.

Näst sista sträckan är ytterligare en mbt-orientering. Lite kortare, men betydligt brantare. Och så äntligen sista sträckan: orientering. Och inte vilken orientering som helst. 10 km fågelväg. Endel luriga vägval. Jag är trött. Riktigt trött. Det blir lite bättre efter att Anna, som har hittat nya krafter någonstan, får mig att inse att det är bättre att jag har bananen som jag sprungit och hållit i i en halvtimme i magen stället för i handen. Vi plockar ett gäng tävlande i singelklassen, och ett par herr-lag på sista orienteringen. Det känns ju i alla fall bra.

Och för att sammanfatta: en fantastiskt rolig dag, men jobbig. Tusan vad det växer kantareller i skogarna runt Karlskoga. En andraplats med hem i bagaget :) Längtar efter mer! High Five!