En kosmisk cykeltur

Vi har så smått börjat bo ihop oss, jag och min nya vän. Ibland står han i vägen så det inte går att stänga dörren till toan och ibland tar han upp hela hallen. Men är det kärlek så går sådant att leva med.

Jag kallar honom Göran. Vet inte varför, men han bara sa det till mig i lördags morse, på vägen hem från Arlanda:
"Hördu, Anna, kan jag inte få heta Göran?"
"Nja..., jag vet inte... varför just Göran? Kan vi inte hitta på något ballare namn?" svarade jag. Men han stod på sig, så Göran får det bli.

Göran är en Cervélo P3. En sjukt fin cykel. Vi fann varandra i Brooklyn, på R&A Cycles. R&A Cycles är världens största cykelbutik (om man får tro på deras egen reklam). Den ligger inklämd i ett ljusblått (och väldigt snyggt) halvt fallfärdigt tvåvåningshus. Där inne finns mängder med cyklar. Jag får hjälp av en mycket trevlig och ambitiös amerikan. Han mäter och mäter min kropp. Jag får veta att min överkropp är lite åt det kortare hållet i förhållande till min längd och då passar Cervélo bättre än Felt.

Någon timme senare står jag utanför R&A igen. Med en cykel mellan benen. Mitt fantastiska resesällskap ger mig det bästa jag någonsin kan önska mig: en premiärtur från Brooklyn, över Brooklyn Bridge, och upp längs Manhattans västsida. Själv tar han tunnelbanan tillbaka tillsammans med den tomma cykelväskan (jag kommer att stå i evig skuld till min vän för detta).

Det. Är. Kosmiskt.

Turen är nog kanske 2 mil. Tre gånger under turen börjar människor spontant prata med mig: "That's a lovely bike!" De visar mig vägen och gör mig sällskap en bit. Vi småpratar lite. Nu när jag sitter på en cykel, min cykel, förflyttas jag som ett snäpp bort från de andra turisterna, de med en liten väska om halsen och som stannar och tittar på skylines och gatukonst. Jag blir för en stund en liten del av NYC.

Nu är vi hemma, Göran och jag. Och satan i gatan vad vi ska ut och ha roligt!