En dag med äventyr.

Vi stack iväg ut runt 11 i morse, jag och Klättraren. En skön runda på grusvägar och stigar runt Södertälje stod på schemat. Det började bra. Tog oss förbi Hall och körde söderut till Grödingeleden. In på stigen. Där var det gegga, lera, blöta rötter, mera gegga, mera rötter, ... inte direkt känt som min favoritterräng :) Men det betyder ju att jag måste träna på det mera!

Över ett kalhygge, där det var ännu mer vatten och gegga. Passade på att vurpa i största pölen. Kan meddela att nollgradigt vatten är kallt. Och det blir inte varmare av att det är uppblandat med sand, lera och kvistar...

In i skogen igen. Nu är terrängen mer förlåtande, stigarna är riktigt kalas! Börjar få in flytet och verkligen njuta. Då tar det plötsligt tvärstopp. När vi är som längst bort på den planerade rutten. En gren har fastnat i mitt bakhjul och växelörat slitits av. Växelföraren hänger och dinglar i vajern.

Efter lite trixande lyckas vi i alla fall korta kedjan och få den att sitta över minsta klingan fram och och näst minsta bak (fäste den om minsta klingan bak, men det sneda draget i kedjan gjorde att den hoppade upp och la sig prydligt om näst minsta klingan, spänd och fin).

Inget att deppa över. Bara att trampa hem. Och öva på rundtramp och hög kadens :)

Mer kärlek till cykeln... men å andra sidan så kan man ju också tänka att det är bra att cykeln är lerig och växeln paj. För det betyder ju att jag har använt cykeln och haft roligt :)